skolan
har jag sagt att jag hatar skolan... jo typ 7000 5000000 gånger....... men de är ju sant
typ när man gick högstadiet så började man märka hur folk va igentligen , i 8an så börja man bli rätt så dissad o 9:an va ett helvette, de va nog första gången som jag va deprimerad o de höll i sej i ca ett år. jag minns hur många gånger jag sa till mamma att jag ville byta skola... men hon sa bara: jo men ja ska prata me läraren så hon får se till att du slipper va ensam. jo men jättekul att veta då att dom är bara me mej för att dom måste , inte för att dom vill...
jo jag va ju ganska tyst av mej så de väl ingen som direkt ville prata me mej heller, men de är inte så konstigt att jag drog mej undan, för man kände sej bara ivägen.... fyfan de året va en plåga.... ja fortsatte tjata på mamma att jag ville byta skola men hon sa: nä men de är inte så länge kvar, du kan gå klart här.
hon brydde sej aldrig, hon hatar att ta hand om problem... hon låter dom va o hoppas bara att de ska ordna sej o gå över själv... men de är jusst de som de inte gjort... de har bara blivit värre...
minns på skolavslutningen i 9:an... när alla va ju typ ledsna för att vi skulle splittras osv ,.... jag ville bara hem... så jag skulle bli kvitt allt som påminde mej om bureskolan, visst fanns de även typ nån enstaka som ja skulle sakna men ja orkade bara inte bry mej jusst då....
sommarlovet va ju som en återhämtning... men sen när gymnasiet började så fick jag panik.. panik över att allt skulle börja om... att de skulle bli lika dant igen.... ja va typ helt depp hela tiden... för de tog ett jävla tag innan jag hittade nån som ja kunde vara med... tog nog typ fram till jul innan ja hittade nån... o mamma va ju som vanligt på mej hela tiden: du måste se glad ut !! annars vill dom inte va me dej! kom ihåg de nu, se glad ut!
men hur jävla lätt är de?! jag ville knappt nått annat än gråta!, men de gjore ja ju självklart inte...:P...... men ändå...
jag hitta iaf 2 st som ja varit me... men nu så är ja ovän me den ena ( o dom hängde ju ihop ända fån början av ettan, ja kom ju in sen) men nu så känns de som att hon ja är ovän me att typ hon känner att ja snott hennes kompis ifrån henne...men aja....
men sen när ja börja 2an så börja ju natalie oxå :) så då slapp ja va helt själv<3
men nu så har ja typ ingen för min klasskompis är ofta borta o alla i klassen typ dissar mej.
imorrn har jag praktik, o de suger get! o på tisda friluftsdag..
o ja känner nu... jag pallar inte me skolan....
därför så gillar jag mina o natalies privata chilldagar.... sitta på frasses.... thats the shiiiet^^ :)
typ när man gick högstadiet så började man märka hur folk va igentligen , i 8an så börja man bli rätt så dissad o 9:an va ett helvette, de va nog första gången som jag va deprimerad o de höll i sej i ca ett år. jag minns hur många gånger jag sa till mamma att jag ville byta skola... men hon sa bara: jo men ja ska prata me läraren så hon får se till att du slipper va ensam. jo men jättekul att veta då att dom är bara me mej för att dom måste , inte för att dom vill...
jo jag va ju ganska tyst av mej så de väl ingen som direkt ville prata me mej heller, men de är inte så konstigt att jag drog mej undan, för man kände sej bara ivägen.... fyfan de året va en plåga.... ja fortsatte tjata på mamma att jag ville byta skola men hon sa: nä men de är inte så länge kvar, du kan gå klart här.
hon brydde sej aldrig, hon hatar att ta hand om problem... hon låter dom va o hoppas bara att de ska ordna sej o gå över själv... men de är jusst de som de inte gjort... de har bara blivit värre...
minns på skolavslutningen i 9:an... när alla va ju typ ledsna för att vi skulle splittras osv ,.... jag ville bara hem... så jag skulle bli kvitt allt som påminde mej om bureskolan, visst fanns de även typ nån enstaka som ja skulle sakna men ja orkade bara inte bry mej jusst då....
sommarlovet va ju som en återhämtning... men sen när gymnasiet började så fick jag panik.. panik över att allt skulle börja om... att de skulle bli lika dant igen.... ja va typ helt depp hela tiden... för de tog ett jävla tag innan jag hittade nån som ja kunde vara med... tog nog typ fram till jul innan ja hittade nån... o mamma va ju som vanligt på mej hela tiden: du måste se glad ut !! annars vill dom inte va me dej! kom ihåg de nu, se glad ut!
men hur jävla lätt är de?! jag ville knappt nått annat än gråta!, men de gjore ja ju självklart inte...:P...... men ändå...
jag hitta iaf 2 st som ja varit me... men nu så är ja ovän me den ena ( o dom hängde ju ihop ända fån början av ettan, ja kom ju in sen) men nu så känns de som att hon ja är ovän me att typ hon känner att ja snott hennes kompis ifrån henne...men aja....
men sen när ja börja 2an så börja ju natalie oxå :) så då slapp ja va helt själv<3
men nu så har ja typ ingen för min klasskompis är ofta borta o alla i klassen typ dissar mej.
imorrn har jag praktik, o de suger get! o på tisda friluftsdag..
o ja känner nu... jag pallar inte me skolan....
därför så gillar jag mina o natalies privata chilldagar.... sitta på frasses.... thats the shiiiet^^ :)
Kommentarer
Postat av: Hemlig beundrare
bra att det är en till som inte "grät" på skolavslutnigen. De jag saknar kan jag räkna på en hand (eller typ en halv hand). Har hört att det ska bli nån "återsamlignsfest", men hoppas inte på det, eller kommer inte om det blir en sådan.
Trackback
